Jahapp.. blev utmanad av min syster... ska skriva 7 sanningar om mig själv.. Gaah! Hatar sånt här ;) Men men.. lika bra och göra det så hon blir nöjd :P Känns som man kan skriva typ vad som helst ju.. kan ju egentligen vara totalt ointressanta saker egentligen.. Hur intressant är man egentligen!? ;) Är ju inte så att man ska avslöja nå hemligheter direkt. Visserligen har jag väldigt få, om ens några, hemligeheter så :)
Här kommer mina 7 sanningar om mig själv:
1 - jag är fruktansvärt mysig av mig och en kram betyder grymt mycket för mig.
2 - är otroligt rädd för att jag ska "mista" yrla i den kommande vårdnadstvisten. Jag har svårt att tro att situationen som vi har kan bli värre, men tanken på att möjligheten finns får mig att vilja göra dumma saker... riktigt dumma saker... :S ÄLSKAR HENNE MEST!!
3 - jag har lätt för att tycka om folk. Men har väldigt svårt för att lita på folk. Därav har jag få men riktigt nära vänner. Mina vänner är mitt allt! Och betyder sjukt mycket för mig!
4 - blir nästan lite småarg på folk som frågar "hur mår du?" utan att egentligen vilja veta svaret.. Vill du inte veta hur jag mår, fråga då fan inte. Samma sak med folk som frågar angående mitt jobb (kör tunnelbana) om jag har kört över någon.. (förstår att ni är nyfikna men..) NEJ, det har jag inte.. ännu. För vissa händer det flera gånger och vissa kan jobba i hundra år utan att råka ut för det. Men vad skulle DU säga om jag faktiskt svarade JA på den frågan!?!?
5 - är sjukt kåt på finska språket! Haha! Skulle absolut vilja lära mig finska. Inte för att jag vet vad jag ska ha det till. Men jag diggar det massor ^^
6 - är barnsligt förstjust i att åka ut och sladda med bilen nu när det är snö.. Hey! Hur gammal är jag egentligen!? :P Men samtidigt rädd! Pga den där jäkla olyckan på julafton för sex år sen på Västerbron.
7 - jag kan inte ljuga! Fråga min mamma :P Har fruktansvärt svårt för det. Kan inte! Så är det bara. Och det är väl i och för sig bra, man ska va ärlig!!
Så där, nöjd nu syster?! :P
Inget var väl direkt nyheter skulle jag tro. Svårt att välja 7 saker bara så där när man kan skriva om precis vad som helst.
fredag 19 februari 2010
torsdag 18 februari 2010
Psykbryt!!!
Känns lite "lustigt" att sitta och skriva om "hur dåligt jag mår" när jag ikväll faktiskt mår helt okej. Hehe! Men så har det inte alltid varit. Nej nej, bli inte rädda nu, jag tänkte inte dra hela mitt livs historia. Jag tänkte bara på de senaste dagarna *ler lite granna*
De senaste tre dagarna har mina eftermiddagar/kvällar hemma enbart varit skrik och panik. Och jag vet inte riktigt vad det är som händer med mig. Eller jo, jag har ju mina aningar och så där, men... Att förklara hur jag fungerar är omöjligt ;) Men största anledningen just nu är nog min "diet". Började ju med Cambridge-kuren förra torsdagen. Har alltså klarat mig igenom åtta dagar nu. MEN.. det är inte det lättaste. Det är i alla fall ät/drickbart. Men avsaknaden av riktig mat är jobbig som fan, rent ut sagt. Har till och med haft mardrömmar om att jag ätit och sen spytt upp det för att det inte ska räknas som att jag har ätit. Sjukt ju! Och jag tror att just det är en väldigt stor del till hur jag mått senaste dagarna. Jag saknar att kunna äta vad jag vill när jag vill.. Eller ja, inte riktigt det heller.. Men saknar att inte kunna äta. Och helt otroligt så är det nyttig mat som jag är sugen på. Känner mig inte alls intresserad av att svulla i onyttigheter. Och det gör det nästan ännu jobbigare. Att jag är sugen och vill äta nyttig mat, men får inte. Gah!!
Det finns ju visserligen två olika sätt att använda sig av Cambridge på. Antingen så kör man som jag gör "ren kur" och äter då BARA soppor/"shakes" tre gånger om dagen. Eller så kör man "kombinerad kur" och då äter man likadant, men lägger till ett mål riktig mat enligt tallriksmodellen. Och de som jag har pratat med om det här, om att jag mår dåligt och bara tänker på mat, säger "ja, men det är väl bara att köra på kombinerad kur då?!". Men det är inte så enkelt. Det känns lockande, samtidigt som det känns sååå fel. Kan inte riktigt förklara varför. Men det är oväsentligt i alla fall...
Jag borde vara glad.. På mindre än en vecka hade jag gått ner 3,5kg tack vare detta. Och jag har köpt "pulver" för två veckor till. Kommer jag stå ut!??! Jag hoppas verkligen det. Jag är ju otroligt less på min kropp. Så jag hoppas att detta kan ge mig en push att verkligen ta tag i mig själv. Samtidigt så gnager det i bakhuvudet "varför skulle jag lyckas nu när jag så många gånger tidigare har misslyckats?".
Nåväl, detta var väl långt ifrån allt jag tänkte skriva.. men orkar inte med det här just nu.. Har mått bra idag och vill inte deppa ner mig genom att sitta och tänka på det här.
Kommer mer uppdatering en annan dag.
*tata*
De senaste tre dagarna har mina eftermiddagar/kvällar hemma enbart varit skrik och panik. Och jag vet inte riktigt vad det är som händer med mig. Eller jo, jag har ju mina aningar och så där, men... Att förklara hur jag fungerar är omöjligt ;) Men största anledningen just nu är nog min "diet". Började ju med Cambridge-kuren förra torsdagen. Har alltså klarat mig igenom åtta dagar nu. MEN.. det är inte det lättaste. Det är i alla fall ät/drickbart. Men avsaknaden av riktig mat är jobbig som fan, rent ut sagt. Har till och med haft mardrömmar om att jag ätit och sen spytt upp det för att det inte ska räknas som att jag har ätit. Sjukt ju! Och jag tror att just det är en väldigt stor del till hur jag mått senaste dagarna. Jag saknar att kunna äta vad jag vill när jag vill.. Eller ja, inte riktigt det heller.. Men saknar att inte kunna äta. Och helt otroligt så är det nyttig mat som jag är sugen på. Känner mig inte alls intresserad av att svulla i onyttigheter. Och det gör det nästan ännu jobbigare. Att jag är sugen och vill äta nyttig mat, men får inte. Gah!!
Det finns ju visserligen två olika sätt att använda sig av Cambridge på. Antingen så kör man som jag gör "ren kur" och äter då BARA soppor/"shakes" tre gånger om dagen. Eller så kör man "kombinerad kur" och då äter man likadant, men lägger till ett mål riktig mat enligt tallriksmodellen. Och de som jag har pratat med om det här, om att jag mår dåligt och bara tänker på mat, säger "ja, men det är väl bara att köra på kombinerad kur då?!". Men det är inte så enkelt. Det känns lockande, samtidigt som det känns sååå fel. Kan inte riktigt förklara varför. Men det är oväsentligt i alla fall...
Jag borde vara glad.. På mindre än en vecka hade jag gått ner 3,5kg tack vare detta. Och jag har köpt "pulver" för två veckor till. Kommer jag stå ut!??! Jag hoppas verkligen det. Jag är ju otroligt less på min kropp. Så jag hoppas att detta kan ge mig en push att verkligen ta tag i mig själv. Samtidigt så gnager det i bakhuvudet "varför skulle jag lyckas nu när jag så många gånger tidigare har misslyckats?".
Nåväl, detta var väl långt ifrån allt jag tänkte skriva.. men orkar inte med det här just nu.. Har mått bra idag och vill inte deppa ner mig genom att sitta och tänka på det här.
Kommer mer uppdatering en annan dag.
*tata*
onsdag 10 februari 2010
Sjukstuga :S
Ja, det kunde man ju ge sig fan på att man skulle bli sjuk. Som jag skrev i förra inlägget så hade det ju varit väldigt kallt i hytterna på jobbet. Och det var samma sak även sen på söndagen. Brydde mig inte så mycket om det just då, skulle ju åka och leka med Willepille efter jobbet.
Sagt och gjort, åkte till syster efter jobbet. Hämtade upp Jonas på vägen också. Hos syster var även mamma och "hennes" Steve, så fick man träffa honom också. Vi stannade en liten stund och pratade, sen gjorde vi oss i ordning för att va ur vägen. Jag, Jonas och William började med att åka till Ikea. Allt gick fint och lagom tills vi var klara där så blev Wille gnällig pga hunger, så då fixade vi med det. Sen åkte vi vidare till Kista. Jag skulle in på Tele2 och fråga om min mobil som jag köpt där. Som vanligt med de där jäkla SonyEricsson-telefonerna så börjar de ju att glappa i kontakten (där man har laddaren/headsetet). Tyckte inte det var okej, då jag inte ens haft telefonen i ett halvår. Fick tipset att åka till deras "verkstad" i Sickla, de kunde förmodligen fixa det medans man väntade. Det skulle gå på garantin i alla fall. Sen strosade vi runt lite i Kista, var evigheter sen jag var där. Blev glad när jag upptäckte att de har öppnat Stockhome där. Wee! Så vad ju bara tvungen att gå in där och shoppa lite :P Efter det så åkte vi runt lite innan vi åkte tillbaka till Råcksta med lillskiten :) Då hade jag och Jonas lekt barnvakter i fyra timmar. Och jag var helt slut i kroppen. Trodde det berodde på att man är ovan med att ha småbarn. Men på måndagen så förstod jag vad det handlade om...
Jag hade blivit sjuk. Kände mig hängig på morgonen/förmiddagen.. Men ville väl inte riktigt erkänna att jag blivit sjuk. Man kan skylla på sömnbrist också ;) Så jag åkte hem och sov ett par timmar efter jobbet. På kvällen kom Jesse och vi tittade på film. Kröp ihop i hans famn och gnällde om att jag frös. Tvingade honom senare till sängen för att kramas. Frös massor, men han tyckte att jag var varm. Så då kollade jag tempen. Resultat: 37,9. Och så kan jag ju påpeka för er som inte tycker att det är så mycket, att när jag är frisk så har jag ca 35,5. Och det var bara början på min sjukkarriär. På tisdagen låg jag på ungefär samma temperatur (37,9). Men när jag vaknade på onsdagen så hade jag 38,5 (alltså för en "normal" person närmare 40grader). Ingen lek :S Men sen i fredags så har jag varit feberfri i alla fall. Däremot har jag under tiden hostat en hel del. Och gör fortfarande.
I fredags fick jag hem papper från Soc. Jonny hade begärt att få ut de papper som ingick i utredningen som Soc påbörjat. Och då skickade de även de till mig. Hjälp! Det blev skrik och panik här när jag läste de. Var jobbigt som fan. Pratade med Jesse på msn samtidigt. Så han sa åt mig att sluta läsa. Och så kom han över så gick vi igenom papperena tillsammans. Gullunge han är! Grät sönder mig en smula, men klarade mig utan att totalkrascha tack vare att han kom.
Idag har jag varit på möte hos Soc. Pratade på och tiden gick galet fort. Så vi fick boka in en ny tid (23/2) för att kunna prata mer. Och efter det mötet så vill de träffa mig tillsammans med Yrla.
Yrla blev för övrigt sur när jag i helgen nämnde att jag skulle träffa Soc-tanterna. Hon har ju träffat de vid hembesöket hos Jonny. Och hon ville tydligen träffa de igen :)
I lördags var mamma barnvakt åt Yrla. Jag och Jonas smet iväg på konsert på Fryshuset. Billy Talent. De var helt okej. Men efter att ha varit hemma och sjuk i en vecka så kändes det inte så lockande med konsert faktiskt. Fick skjuts hem av Jesse som ändå varit på Hovet och sett Djurgårn spöa Modo :P
Fick lite sovmorgon på söndagen, men sen åkte jag och mötte mamma och Yrla. Dagen blev lugn. Jesse kom över och bjöd på tacos. Jag hade en smått dålig dag. Kände mig nere och orolig osv. Vilket resulterade i en del tårar. I sådana lägen är jag extra glad att jag har Jesse, så underbart go han är :$
Men vet ni!?! Det gick över förväntan att lämna Yrla hos Jonny. Inge tjafs eller någonting. MEN... han var tydligen tvungen att innan vi kom dit, skicka ett sms och "påminna" mig om att jag inte skulle ta några diskussioner med honom inför Yrla. Suck! Och efter, när vi åkt därifrån, så skrev han "Tack. Det gick ju bra". Ja, klart som fan att det gick bra när han för en gångs skull kunde sköta sig. Gaaah! Men men...
Idag var jag och syster på "bantningskurs". Haha! Nä, men vi ska börja med Cambridge-kuren. Så från imorgon börjar jag med "pulverdiet". Är både jättetaggad, samtidigt som jag är grymt orolig för hur det ska gå. Jag har ju provat på en gång förut och då gick det inte alls nå bra pga att jag inte pallade med dryckerna/sopporna för att jag tyckte att de var för "pulvriga" och jag bara fick kväljningar av det :S Men ska ge det ett försök nu i alla fall. Pappa håller tydligen på med "skiten" också.
Blää, är inte alls motiverad för att skriva. Så det får nog räcka här. Är ledig resten av veckan *wee* Ska inte jobba förrän på tisdag. Vi får se vad som hittas på. Imorgon ska jag förhoppningsvis träffa Petra <3
Tata!
Sagt och gjort, åkte till syster efter jobbet. Hämtade upp Jonas på vägen också. Hos syster var även mamma och "hennes" Steve, så fick man träffa honom också. Vi stannade en liten stund och pratade, sen gjorde vi oss i ordning för att va ur vägen. Jag, Jonas och William började med att åka till Ikea. Allt gick fint och lagom tills vi var klara där så blev Wille gnällig pga hunger, så då fixade vi med det. Sen åkte vi vidare till Kista. Jag skulle in på Tele2 och fråga om min mobil som jag köpt där. Som vanligt med de där jäkla SonyEricsson-telefonerna så börjar de ju att glappa i kontakten (där man har laddaren/headsetet). Tyckte inte det var okej, då jag inte ens haft telefonen i ett halvår. Fick tipset att åka till deras "verkstad" i Sickla, de kunde förmodligen fixa det medans man väntade. Det skulle gå på garantin i alla fall. Sen strosade vi runt lite i Kista, var evigheter sen jag var där. Blev glad när jag upptäckte att de har öppnat Stockhome där. Wee! Så vad ju bara tvungen att gå in där och shoppa lite :P Efter det så åkte vi runt lite innan vi åkte tillbaka till Råcksta med lillskiten :) Då hade jag och Jonas lekt barnvakter i fyra timmar. Och jag var helt slut i kroppen. Trodde det berodde på att man är ovan med att ha småbarn. Men på måndagen så förstod jag vad det handlade om...
Jag hade blivit sjuk. Kände mig hängig på morgonen/förmiddagen.. Men ville väl inte riktigt erkänna att jag blivit sjuk. Man kan skylla på sömnbrist också ;) Så jag åkte hem och sov ett par timmar efter jobbet. På kvällen kom Jesse och vi tittade på film. Kröp ihop i hans famn och gnällde om att jag frös. Tvingade honom senare till sängen för att kramas. Frös massor, men han tyckte att jag var varm. Så då kollade jag tempen. Resultat: 37,9. Och så kan jag ju påpeka för er som inte tycker att det är så mycket, att när jag är frisk så har jag ca 35,5. Och det var bara början på min sjukkarriär. På tisdagen låg jag på ungefär samma temperatur (37,9). Men när jag vaknade på onsdagen så hade jag 38,5 (alltså för en "normal" person närmare 40grader). Ingen lek :S Men sen i fredags så har jag varit feberfri i alla fall. Däremot har jag under tiden hostat en hel del. Och gör fortfarande.
I fredags fick jag hem papper från Soc. Jonny hade begärt att få ut de papper som ingick i utredningen som Soc påbörjat. Och då skickade de även de till mig. Hjälp! Det blev skrik och panik här när jag läste de. Var jobbigt som fan. Pratade med Jesse på msn samtidigt. Så han sa åt mig att sluta läsa. Och så kom han över så gick vi igenom papperena tillsammans. Gullunge han är! Grät sönder mig en smula, men klarade mig utan att totalkrascha tack vare att han kom.
Idag har jag varit på möte hos Soc. Pratade på och tiden gick galet fort. Så vi fick boka in en ny tid (23/2) för att kunna prata mer. Och efter det mötet så vill de träffa mig tillsammans med Yrla.
Yrla blev för övrigt sur när jag i helgen nämnde att jag skulle träffa Soc-tanterna. Hon har ju träffat de vid hembesöket hos Jonny. Och hon ville tydligen träffa de igen :)
I lördags var mamma barnvakt åt Yrla. Jag och Jonas smet iväg på konsert på Fryshuset. Billy Talent. De var helt okej. Men efter att ha varit hemma och sjuk i en vecka så kändes det inte så lockande med konsert faktiskt. Fick skjuts hem av Jesse som ändå varit på Hovet och sett Djurgårn spöa Modo :P
Fick lite sovmorgon på söndagen, men sen åkte jag och mötte mamma och Yrla. Dagen blev lugn. Jesse kom över och bjöd på tacos. Jag hade en smått dålig dag. Kände mig nere och orolig osv. Vilket resulterade i en del tårar. I sådana lägen är jag extra glad att jag har Jesse, så underbart go han är :$
Men vet ni!?! Det gick över förväntan att lämna Yrla hos Jonny. Inge tjafs eller någonting. MEN... han var tydligen tvungen att innan vi kom dit, skicka ett sms och "påminna" mig om att jag inte skulle ta några diskussioner med honom inför Yrla. Suck! Och efter, när vi åkt därifrån, så skrev han "Tack. Det gick ju bra". Ja, klart som fan att det gick bra när han för en gångs skull kunde sköta sig. Gaaah! Men men...
Idag var jag och syster på "bantningskurs". Haha! Nä, men vi ska börja med Cambridge-kuren. Så från imorgon börjar jag med "pulverdiet". Är både jättetaggad, samtidigt som jag är grymt orolig för hur det ska gå. Jag har ju provat på en gång förut och då gick det inte alls nå bra pga att jag inte pallade med dryckerna/sopporna för att jag tyckte att de var för "pulvriga" och jag bara fick kväljningar av det :S Men ska ge det ett försök nu i alla fall. Pappa håller tydligen på med "skiten" också.
Blää, är inte alls motiverad för att skriva. Så det får nog räcka här. Är ledig resten av veckan *wee* Ska inte jobba förrän på tisdag. Vi får se vad som hittas på. Imorgon ska jag förhoppningsvis träffa Petra <3
Tata!
lördag 30 januari 2010
Rammstein trots allt...
I onsdags ringde lille söte Juffisen till mig.. "Du, den 20e februari..." sa han. "Ja, då spelar Rammstein" slängde jag ur mig eftersom jag hade koll på att det var då eftersom jag själv till en början hade tänkt att gå på den konserten med Jonas. Jag sålde dock min biljett. Fick för mig att jag "inte ville" gå (för att jag egentligen aldrig har lyssnat nå särskilt på Rammstein) + att jag var grymt pank (sålde den för 1500kr, hade köpt den för ca 600kr).
Vi pratade vidare lite och sen sa han "vad bra, då följer du med mig då" :D Så jag ska tydligen gå och se Rammstein i alla fall, trots att jag har sålt min biljett. Och jag får gå helt gratis dessutom. Tack snälla söta rara Juffe <3
Då var ju bara nästa problem, som i och för sig aldrig blev nå problem. Barnvakt! Jag berättade för Jesse att jag skulle på konsert och att jag behövde barnvakt (frågade aldrig ens om han kunde tänka sig att vara det). Efter att han frågat när och så, så sa han bara "det är fixat". Först var jag blond o fattade ingenting ;) Men sen så... :P Så Jesse passar Yrla. Gullunge han är då!! <3
Blir "många" spelningar och barnvakterier nu :P Nästa helg ska jag och Jonas gå och se Billy Talent. Ska bli kul att se de faktiskt. Har inte lyssnat så jättemycket på de heller egentligen. Det blev nu när deras senaste skiva kom (var det i höstas typ eller!?) och en på jobbet brände den åt mig. Fastnade totalt för den skivan :D Mamsen passar Yrla. Tror minsann vi kom överens om att Yrla ska sova där också. Kan vara rätt så skönt faktiskt.
Och inte behöver jag oroa mig så mycket för söndag heller. Jesse sa att han ska med och lämna Yrla hos Jonny. Känns bra faktiskt!
Jonny var ju lagom rolig härom dagen och skulle leka duktig och skrev massa skit på msn om att jag ska ha sagt hej då till Yrla ordentligt innan jag lämnar henne och att jag inte får komma in i hans lägenhet osv.. Och även att jag INTE skall diskutera saker med honom inför Yrla, utan på telefon eller msn. Han är bra rolig han.. Han tror väl att någon ska "se" att han försöker leka duktig och tro att han är en bra pappa. Suck! Om det skulle gå att diskutera saker med honom, någon gång över huvud taget, så skulle vi aldrig ens vara i den här situationen. Hrm...
Maria berättade dessutom för mig igår att Jonny, natten mot igår, hade kommit och bankat på dörren hemma hos henne. Hur normalt är det då!?!? Att för det första sitta och åka från Rotebro till Södertälje mitt i natten och göra nå sånt. Och sen för det andra.. vad gjorde han med Yrla?!?!?! Han är bara för mycket!
Soc ringde mig igår också. Håller ju på med utredning eftersom de fick in en orosanmälan angående Yrla. Och det är inte mer än rätt. Hon mår inte bra hos Jonny. Men så i alla fall, de har varit på hembesök hos Jonny, haft ett möte med Jonny, varit på dagis och gjort ytterligare ett hembesök hos Jonny. Och nu har det blivit min tur. Så onsdag den 10/2 ska jag till de på ett möte. Sen vill de komma hem till mig också, som jag förstod det, i alla fall träffa mig med Yrla. Men det får vi se när det blir. Det bestäms väl på mötet antar jag.
Även om det känns som att jag inte har så mycket att oroa mig för så får jag ändå ångest av det här. Tycker det är riktigt jobbigt :S
I torsdags var jag ledig. Roade mig då med att åka hem till Jonas och spela lite guitar hero. Hade enorm abstinens :P Tycker det var bättre när hans wii med guitar hero-spelen fick bo hos mig ett tag ;) Men shit vad man suger när man inte har spelat på länge. Haha! Kändes som att mina fingrar inte alls ville som jag ville. Vem ska vi skylla på!?!? :P Någon som vill köpa ett wii till mig kanske så jag kan öva mer och bli en riktig guitar hero?? Tihi!! Men men.. det gick väl så där på guran.. Höll mig till att spela på medium som jag brukar iaf. Och det är alltid något :D Sen spelade jag även lite trummor, men där är det easy som gäller. Fast där var jag nog bättre än jag brukar. Trummor kan vara riktigt roligt faktiskt. Jaaadå Stefan, jag ska komma till dig (så fort jag har råd), så du får lära mig hur man ska spela på riktigt *blink blink*
Imorgon efter jobbet ska jag leka duktig moster igen. Sandra tyckte att hon och Peter ska städa lite och att jag ska vara barnvakt. Jahaja, det kan jag väl vara, bara mysigt ju. Faktiskt trevligare än jag väntat mig med en sån liten. Hihi. Jag är ju inte direkt känd för att vara någon bebislover. Men det är väl annorlunda när det är "familj" antar jag :P Men det ska bli kul i alla fall. Undrar vad vi ska hitta på. Vi skulle hålla oss ur vägen. Och det är väl lika bra, vill ju inte riskera att bli bortstädad ;) Funderar på en liten sväng till Ikea kanske. Men det beror på om mamma har lånat färdigt systers bil då eller inte. Blir ju till att använda systerysters bil om vi ska åka någonstans. Och ja, helt ärligt så är jag nog inte så jäkla sugen på att vara ute och gå MED barnvagn. I det här jäkla vädret! Nej tack! Har ju nog med att försöka ta sig fram som det är. Och med barnvagn blir det ju inte direkt enklare. Nåväl, vi får se vad som händer. Funderade på om jag skulle släpa med mig Jonas så man får lite sällskap mer än Willepille.
Blää vad jag är frusen och seg. Hela dagen har varit ett enda jäkla fryskalas! Usch urk och blä.. lite tvi också.
Fick för mig att det inte var så mycket kallare än "vanligt" när jag gick till bilen. Men när bilen knappt gick igång för att det var så kallt, så hrm... Sen har jag märkt att klockan i min bil stannar om det är fööör kallt, vilket den hade gjort. Så det var riktigt kallt. Men sen när jag inte ens får någon värme i bilen förrän jag i stort sett nästan är framme vid jobbet och mina fingrar är så kalla/stela, trots vantar, att jag knappt kan hålla i ratten, DÅ inser man att det verkligen är kallt. Höll på att börja gråta, tappade verkligen all lust att jobba, men kom på bättre tankar, ville inte ha istappar hängande från ögonen =/
Då kommer nästa roliga "överraskning".. Tåget jag skulle köra.. Det är ju så bra kvalité på grejerna vi kör runt med. I ena änden av tåget, som tur var den som jag skulle börja köra i, så fungerade hyttvärmen i alla fall någorlunda. Men sen när jag vände i Farsta Strand så började mardrömmen (hade ju dock redan när jag började fått veta att den hytten skulle vara kall, för stackarn innan mig hade ju fått köra i den). Hytten var svinkall! Som tidigare överenskommet med TLC (trafikledningen) så anropade jag de och berättade att det fortfarande var kallt i hytten (någon som blev överraskad?? har värmen slutat fungera så tillhör det ju inte direkt det vanliga att den får för sig att börja funka igen). De återkom en stund senare och sa att jag skulle få byta tåg. Men jag fick ju snällt köra till Alvik först (vilket tar ca 37 minuter.. och det blir ju inte varmare när man vid varje station måste öppna hyttdörren också *burr*). Jag satt till och med med jacka och vantar på mig. Det brukar jag ALDRIG annars göra. Ändå frös jag :S
Ja, dagen fortsatte väl i typ samma riktning.. Kalla hytter hit och kalla hytter dit. Man blir ju inte direkt på gott humör. Och sen när min telefon/headset fick för sig att bli för glapp för att funka så blev det ju knappast bättre. Jag som ALLTID har musik på när jag kör (men schhh.. säg inte till någon, så får vi ju inte göra *flin* jag är så busig). Blääää!
Nåväl, ska inte klaga mer på min dag... men säger bara som så.. när jag gnäller om att det är kallt, då är det verkligen det. Kan väl smågnälla någon gång ibland, men annars brukar jag vara den sista som gnäller över kyla.
Nä, nu har jag skrivit alldeles för mycket idag och Jesse har just kommit hit. Så jag ska ta för mig av lite mys och vara lite social :P
Och vet ni, Djurgårn vann såååå bra över Rögle idag *weee*
Tata!
Vi pratade vidare lite och sen sa han "vad bra, då följer du med mig då" :D Så jag ska tydligen gå och se Rammstein i alla fall, trots att jag har sålt min biljett. Och jag får gå helt gratis dessutom. Tack snälla söta rara Juffe <3
Då var ju bara nästa problem, som i och för sig aldrig blev nå problem. Barnvakt! Jag berättade för Jesse att jag skulle på konsert och att jag behövde barnvakt (frågade aldrig ens om han kunde tänka sig att vara det). Efter att han frågat när och så, så sa han bara "det är fixat". Först var jag blond o fattade ingenting ;) Men sen så... :P Så Jesse passar Yrla. Gullunge han är då!! <3
Blir "många" spelningar och barnvakterier nu :P Nästa helg ska jag och Jonas gå och se Billy Talent. Ska bli kul att se de faktiskt. Har inte lyssnat så jättemycket på de heller egentligen. Det blev nu när deras senaste skiva kom (var det i höstas typ eller!?) och en på jobbet brände den åt mig. Fastnade totalt för den skivan :D Mamsen passar Yrla. Tror minsann vi kom överens om att Yrla ska sova där också. Kan vara rätt så skönt faktiskt.
Och inte behöver jag oroa mig så mycket för söndag heller. Jesse sa att han ska med och lämna Yrla hos Jonny. Känns bra faktiskt!
Jonny var ju lagom rolig härom dagen och skulle leka duktig och skrev massa skit på msn om att jag ska ha sagt hej då till Yrla ordentligt innan jag lämnar henne och att jag inte får komma in i hans lägenhet osv.. Och även att jag INTE skall diskutera saker med honom inför Yrla, utan på telefon eller msn. Han är bra rolig han.. Han tror väl att någon ska "se" att han försöker leka duktig och tro att han är en bra pappa. Suck! Om det skulle gå att diskutera saker med honom, någon gång över huvud taget, så skulle vi aldrig ens vara i den här situationen. Hrm...
Maria berättade dessutom för mig igår att Jonny, natten mot igår, hade kommit och bankat på dörren hemma hos henne. Hur normalt är det då!?!? Att för det första sitta och åka från Rotebro till Södertälje mitt i natten och göra nå sånt. Och sen för det andra.. vad gjorde han med Yrla?!?!?! Han är bara för mycket!
Soc ringde mig igår också. Håller ju på med utredning eftersom de fick in en orosanmälan angående Yrla. Och det är inte mer än rätt. Hon mår inte bra hos Jonny. Men så i alla fall, de har varit på hembesök hos Jonny, haft ett möte med Jonny, varit på dagis och gjort ytterligare ett hembesök hos Jonny. Och nu har det blivit min tur. Så onsdag den 10/2 ska jag till de på ett möte. Sen vill de komma hem till mig också, som jag förstod det, i alla fall träffa mig med Yrla. Men det får vi se när det blir. Det bestäms väl på mötet antar jag.
Även om det känns som att jag inte har så mycket att oroa mig för så får jag ändå ångest av det här. Tycker det är riktigt jobbigt :S
I torsdags var jag ledig. Roade mig då med att åka hem till Jonas och spela lite guitar hero. Hade enorm abstinens :P Tycker det var bättre när hans wii med guitar hero-spelen fick bo hos mig ett tag ;) Men shit vad man suger när man inte har spelat på länge. Haha! Kändes som att mina fingrar inte alls ville som jag ville. Vem ska vi skylla på!?!? :P Någon som vill köpa ett wii till mig kanske så jag kan öva mer och bli en riktig guitar hero?? Tihi!! Men men.. det gick väl så där på guran.. Höll mig till att spela på medium som jag brukar iaf. Och det är alltid något :D Sen spelade jag även lite trummor, men där är det easy som gäller. Fast där var jag nog bättre än jag brukar. Trummor kan vara riktigt roligt faktiskt. Jaaadå Stefan, jag ska komma till dig (så fort jag har råd), så du får lära mig hur man ska spela på riktigt *blink blink*
Imorgon efter jobbet ska jag leka duktig moster igen. Sandra tyckte att hon och Peter ska städa lite och att jag ska vara barnvakt. Jahaja, det kan jag väl vara, bara mysigt ju. Faktiskt trevligare än jag väntat mig med en sån liten. Hihi. Jag är ju inte direkt känd för att vara någon bebislover. Men det är väl annorlunda när det är "familj" antar jag :P Men det ska bli kul i alla fall. Undrar vad vi ska hitta på. Vi skulle hålla oss ur vägen. Och det är väl lika bra, vill ju inte riskera att bli bortstädad ;) Funderar på en liten sväng till Ikea kanske. Men det beror på om mamma har lånat färdigt systers bil då eller inte. Blir ju till att använda systerysters bil om vi ska åka någonstans. Och ja, helt ärligt så är jag nog inte så jäkla sugen på att vara ute och gå MED barnvagn. I det här jäkla vädret! Nej tack! Har ju nog med att försöka ta sig fram som det är. Och med barnvagn blir det ju inte direkt enklare. Nåväl, vi får se vad som händer. Funderade på om jag skulle släpa med mig Jonas så man får lite sällskap mer än Willepille.
Blää vad jag är frusen och seg. Hela dagen har varit ett enda jäkla fryskalas! Usch urk och blä.. lite tvi också.
Fick för mig att det inte var så mycket kallare än "vanligt" när jag gick till bilen. Men när bilen knappt gick igång för att det var så kallt, så hrm... Sen har jag märkt att klockan i min bil stannar om det är fööör kallt, vilket den hade gjort. Så det var riktigt kallt. Men sen när jag inte ens får någon värme i bilen förrän jag i stort sett nästan är framme vid jobbet och mina fingrar är så kalla/stela, trots vantar, att jag knappt kan hålla i ratten, DÅ inser man att det verkligen är kallt. Höll på att börja gråta, tappade verkligen all lust att jobba, men kom på bättre tankar, ville inte ha istappar hängande från ögonen =/
Då kommer nästa roliga "överraskning".. Tåget jag skulle köra.. Det är ju så bra kvalité på grejerna vi kör runt med. I ena änden av tåget, som tur var den som jag skulle börja köra i, så fungerade hyttvärmen i alla fall någorlunda. Men sen när jag vände i Farsta Strand så började mardrömmen (hade ju dock redan när jag började fått veta att den hytten skulle vara kall, för stackarn innan mig hade ju fått köra i den). Hytten var svinkall! Som tidigare överenskommet med TLC (trafikledningen) så anropade jag de och berättade att det fortfarande var kallt i hytten (någon som blev överraskad?? har värmen slutat fungera så tillhör det ju inte direkt det vanliga att den får för sig att börja funka igen). De återkom en stund senare och sa att jag skulle få byta tåg. Men jag fick ju snällt köra till Alvik först (vilket tar ca 37 minuter.. och det blir ju inte varmare när man vid varje station måste öppna hyttdörren också *burr*). Jag satt till och med med jacka och vantar på mig. Det brukar jag ALDRIG annars göra. Ändå frös jag :S
Ja, dagen fortsatte väl i typ samma riktning.. Kalla hytter hit och kalla hytter dit. Man blir ju inte direkt på gott humör. Och sen när min telefon/headset fick för sig att bli för glapp för att funka så blev det ju knappast bättre. Jag som ALLTID har musik på när jag kör (men schhh.. säg inte till någon, så får vi ju inte göra *flin* jag är så busig). Blääää!
Nåväl, ska inte klaga mer på min dag... men säger bara som så.. när jag gnäller om att det är kallt, då är det verkligen det. Kan väl smågnälla någon gång ibland, men annars brukar jag vara den sista som gnäller över kyla.
Nä, nu har jag skrivit alldeles för mycket idag och Jesse har just kommit hit. Så jag ska ta för mig av lite mys och vara lite social :P
Och vet ni, Djurgårn vann såååå bra över Rögle idag *weee*
Tata!
torsdag 28 januari 2010
Polishjälp
(Jag gör ett nytt försök med inlägget som gick åt helvete)
Har sedan i söndags funderat på om jag ska lägga ut söndagens händelser här eller inte.. Vad som hände när jag skulle lämna Yrla hos Jonny.
Men jag har väl mer eller mindre bestämt mig nu för att lägga ut det här. Det känns som att det kvittar.
Jag skrev ner det hela i ett word-dokument. Mest för min egen skull. Men även för att kunna mäjla till min advokat och berätta vad som hänt. Så jag kopierar in det här bara och ändrar lite..
Here it comes:
Söndag 24 januari 2010
Jag, Yrla och JH (en kompis till mig) kommer till Jonny ca 19.15. Parkerar precis utanför Jonnys dörr. Jag ringer på och efter en stund så öppnar Jonny. Han verkar jättestressad och säger till Yrla ”säg hej då till mamma nu och kom in”. Han verkar försöka stänga ute mig och inte vilja att jag ska komma in. Alltid annars så brukar jag få komma in i hallen och vänta på att Yrla har klätt av sig ytterkläderna och sen säga hej då ordentligt. Och självklart ville jag göra det även nu, jag skulle ju inte träffa henne förrän om två veckor igen. Men han var otålig och stressad och jag sa det åt honom ”lugna ner dig, låt mig få säga hej då ordentligt”. ”Det kunde du ju ha gjort innan” svarar han då. Säger åt honom att sluta. Då säger han ”ja, men det är väl bara att säga hej då och gå sen”. Jag talar då om för honom att Yrla har kläder på sig som jag vill ha med hem. Jag brukar oftast försöka hinna få henne att byta om innan vi åker till Jonny, för att hon ska slippa göra det hos honom eftersom jag vill att hon har de kläder som hon har hos mig kvar där, men det hanns inte riktigt med idag. Jag ber att hon ska få byta om först innan jag går. Då säger han ”jaha, men jag är upptagen” och försöker få mig att gå. Jag svarar då ”men gå och var upptagen då så kan vi klara det här själva”.
Då kommer JK (Jonnys så kallade flickvän, ena dagen är de tillsammans och ena dagen inte) ut från sovrummet som ligger längst bort i hallen. Jag förstod då varför Jonny verkade så stressad och att det var ”strul i luften” redan innan vi kom. Det var väl också därför som han ville bli av med mig så forts om möjligt så att han kunde ”lösa” det som var struligt med JK. JK började direkt med att ursäkta sig och sa ”men jag ska ändå gå nu, jag ska gå till pendeln”. Direkt börjar Jonny att hindra henne från att komma fram så att hon kan gå.
Och medan jag väntar på att Yrla ska byta om så står Jonny mer eller mindre som en hök och bevakar henne samtidigt som han försöker hindra JK från att gå. Då ifrågasätter jag Jonny varför han skrev som han gjorde till mig på msn i fredags. Han skrev då en massa som jag skulle ha ”gjort fel” och bland annat att jag skulle ha snackat skit om honom, JK och M till Yrla. Vilket jag absolut inte gör! Och jag frågade även Yrla tidigare under dagen om hon ansåg att jag gjorde det, vilket hon klart och tydligt svarade ”nej” på. Så jag kände att jag ville veta varför han skriver saker som inte har någon sanning i sig. När jag frågar honom så svarar han med ”men var tyst nu”. Jag säger då till honom att han inte kan säga åt mig att jag ska vara tyst. Jag märkte på honom att han blev mer och mer irriterad. Och han förstod väl och skämdes väl också samtidigt över att ha blivit påkommen med att beskylla mig för något som inte är sant.
Jag försökte avsluta det hela när jag märkte att Yrla var klar. Kramade om henne massor och försökte säga hej då utan att själv bryta ihop då jag tyckte att situationen var jobbig.
Jag och JH går ut och sätter oss i bilen. Jag skickar då ett sms till en kompis för att tala om att vi är på väg hem och att det inte gick nå vidare. Ser då i ögonvrån att Yrla öppnar ytterdörren, men att Jonny drar in henne igen och låser dörren. Jag skickar då nästa sms till min pappa, för jag skulle träffa honom när jag kom hem, och tänker att vi ska åka sen. Men då öppnar Yrla dörren igen och står där och är verkligen jätteledsen och ropar på mig. Eftersom jag vet att hon har sett att jag har sett henne i dörren så kan jag inte bara åka därifrån. Mitt hjärta går sönder av att se henne så och jag går dit och kramar om henne och försöker trösta henne. JH sitter kvar i bilen. Jonny har då inte ens märkt att hon har öppnat dörren, men han hör väl mig och förstår då. Han kommer då ut från sovrummet och skriket åt mig ”vad gör du här?! Åk nu!!”. Jag säger som det är, att Yrla öppnade dörren och var ledsen och ropade på mig och att jag inte bara kunde åka. Han fortsätter att skrika åt mig ”men dra nu, åk!”. Jag ber honom att lugna ner sig. JK kommer också fram och säger återigen att hon ska gå och säger till Jonny att han ska låta mig och Yrla få säga hej då. Jonny försöker återigen hindra JK från att gå.
Jonny står nu typ en halvmeter ifrån mig och skriker i mitt ansikte och börjar räkna upp saker med handen, som han då viftar med bara centimeter från mitt ansikte, vilket kändes väldigt hotfullt, och börjar gnälla om att jag var en kvart sen och så vidare. Och visst, jag var lite sen, men så många gånger som jag har fått vänta på honom så tycker jag inte att han har rätt att gnälla på mig om något som har hänt vid några enstaka tillfällen bara. När han håller på med handen så nära mitt ansikte och samtidigt är aggressiv så känner jag att jag inte litar på honom. Jag säger då till honom ”ska du slå mig eller?!”, för det var vad jag kände mig orolig för att det skulle hända. Och innerst inne önskade jag nästan att han skulle göra det bara för att jag skulle få ”konkreta bevis” mot honom. JK fortsätter att säga att hon ska gå. Och då ställer sig Jonny så att hans ansikte hamnar bara centimeter ifrån hennes och typ aggressivt/hotfullt, så upplevde jag det, som så många gånger när jag själv enbart har varit inblandad, säger åt henne att hon ska stanna för att han vill prata med henne. Sen fortsätter han att skrika och skälla på mig. Får hemska flashbacks från tiden då Jonny och jag var tillsammans och mår riktigt dåligt av detta. Litar inte på honom för fem öre när han är i det tillståndet. Känner mig väldigt hotad, även om han inte gör något direkt, så känns hans kroppsspråk hotfullt.
Jag försöker ignorera honom och koncentrera mig på Yrla istället. Kramar om henne och säger att allt kommer att bli bra. Hon klamrar sig fast vid mig. Jag försöker gå därifrån efter en liten stund. Får nästan slita mig loss för att gå. Hon är jätteledsen och det verkligen gör ont i mitt hjärta att lämna henne. Jonny stänger fort dörren och jag hör inifrån hur Yrla gråter och ropar efter mig. Jag sätter mig i bilen och är på väg att åka därifrån. Då hör jag hur Jonny skriker ”håll käften, men kan du hålla tyst”. Jag blir då väldigt orolig att han ska göra något mot Yrla. Jag vet egentligen inte vem han skrek åt, om det var JK eller Yrla. Men det spelar ingen roll för mig, Yrla får uppleva det och jag känner att jag inte kan åka därifrån utan att veta att allt är okej.
Med skräckbilder i huvudet så ringer jag 112. Säger att det är bråk i en lägenhet hos mitt ex och att min dotter finns där. Får prata med polisen och de säger att de ska skicka dit en bil. När jag pratar med de så kommer JK ut. Och när jag lagt på så förflyttar vi oss bort mot parkeringen i området. Sen står jag, JK och JH och pratar lite i väntan på att polisen ska dyka upp.
Polisen kommer och jag pratar med de och försökte så gott jag kunde redogöra för vad som hade hänt. Var väldigt uppriven och blandade ihop lite, men fick nog det mesta rätt. Förklarade att jag var väldigt orolig för Yrla och att jag inte litade på Jonny när han betedde sig så där. När jag berättade att Jonny hindrat JK från att gå därifrån så gick den ena polisen och pratade med henne. När jag pratat klart med den polis som jag pratade med så hade JK gått och den andra polisen stod och pratade med JH.
Jag nämnde ett flertal gånger för poliserna att det kändes ”onödigt” att de kom när allt lugnat ner sig redan. Men att jag samtidigt tyckte att det var skönt att de kom så att de pratade med Jonny också så att han kanske fattar att han inte kan bete sig hur som helst. För alltid, alla andra gånger, så kommer han ju undan med allt han gör och jag är så himla less på det. Han måste förstå att det inte funkar så. Så jag kände att det var väldigt viktigt att sätta en gräns och faktiskt blanda in polisen.
Polisen sa också att de måste anmäla till Soc. Talade om att det gör mig ingenting, jag är ju orolig för hur Yrla har det. Berättade också att Soc redan är inblandade och att det finns en utredning påbörjad.
Klockan var ca 20.30 när vi var färdiga och jag och JH kunde åka därifrån.
Strax efter att jag kommit hem, vid 21.30, så ringer polisen som jag pratade med och han berättar att de blev insläppta av Jonny. Yrla sov när de var där. Och de skulle skriva en anmälan som jag skulle få hem den inom några dagar.
Det var det...
Fick dagen efter, i måndags, veta av Maria att Jonny hade ringt henne för att "gnälla" om mig. Han berättade då att inte bara polisen kom, utan även Socialjouren. Och de hade tydligen anmärkt på att han har det stökigt! Ha, in your face Jonny! Har ALDRIG sett det städat hemma hos Jonny sen vi flyttade isär.
Mäjlade ju även det där till min advokat. Passade på att fråga henne också om hon visste hur lång tid det tar innan Tingsrätten (TR) skickar ut stämningen osv. Hon ringde och kollade med TR som sa att de hade skickat stämningen den 20e (januari). Vilket betyder att Jonny garanterat borde ha fått den. Och även svarat på delgivningen. Men icke, det är ju Jonny det handlar om, varför skulle han bry sig om att göra vad som förväntas av honom!? Det har ju aldrig hänt förut.. Man kan ju tycka att han för en gångs skull borde ta sitt ansvar och visa att han bryr sig, men nej minsann, det kan han ju inte.. utan den förbannade ******* skiter i att svara på delgivningen så att det här ska dra ut på tiden ännu mera. Suck! Men men, innebär ju bara att en delgivningsman sen kommer att leta reda på honom istället. Undrar om han tycker att det är roligare.
Har de senaste dagarna suttit och "läst på" lite på internet om psykopater. Och jag blir mer och mer övertygad om att Jonny är en psykopat. Hans sätt stämmer in läskigt bra på "hur en psykopat beter sig" och "vad som kännetecknar en psykopat". Hrm.. Vad ska man säga..!?
Nä, nu har jag gjort ett sista försök med det här, så nu ska jag "publicera" det här inlägget så att jag kan sova sen. Ska ju lämna bilen hemma imorgon. Tanken var att jag skulle tigga skjuts hem av Jesse. Fast det blev inte så mycket tiggande, för efter lite velande från min sida (om jag skulle lämna bilen eller inte), så sa han att jag ska åka med honom hem och att jag inte har nå val ;) Sötsak!
Natti natti!
Tata
Har sedan i söndags funderat på om jag ska lägga ut söndagens händelser här eller inte.. Vad som hände när jag skulle lämna Yrla hos Jonny.
Men jag har väl mer eller mindre bestämt mig nu för att lägga ut det här. Det känns som att det kvittar.
Jag skrev ner det hela i ett word-dokument. Mest för min egen skull. Men även för att kunna mäjla till min advokat och berätta vad som hänt. Så jag kopierar in det här bara och ändrar lite..
Here it comes:
Söndag 24 januari 2010
Jag, Yrla och JH (en kompis till mig) kommer till Jonny ca 19.15. Parkerar precis utanför Jonnys dörr. Jag ringer på och efter en stund så öppnar Jonny. Han verkar jättestressad och säger till Yrla ”säg hej då till mamma nu och kom in”. Han verkar försöka stänga ute mig och inte vilja att jag ska komma in. Alltid annars så brukar jag få komma in i hallen och vänta på att Yrla har klätt av sig ytterkläderna och sen säga hej då ordentligt. Och självklart ville jag göra det även nu, jag skulle ju inte träffa henne förrän om två veckor igen. Men han var otålig och stressad och jag sa det åt honom ”lugna ner dig, låt mig få säga hej då ordentligt”. ”Det kunde du ju ha gjort innan” svarar han då. Säger åt honom att sluta. Då säger han ”ja, men det är väl bara att säga hej då och gå sen”. Jag talar då om för honom att Yrla har kläder på sig som jag vill ha med hem. Jag brukar oftast försöka hinna få henne att byta om innan vi åker till Jonny, för att hon ska slippa göra det hos honom eftersom jag vill att hon har de kläder som hon har hos mig kvar där, men det hanns inte riktigt med idag. Jag ber att hon ska få byta om först innan jag går. Då säger han ”jaha, men jag är upptagen” och försöker få mig att gå. Jag svarar då ”men gå och var upptagen då så kan vi klara det här själva”.
Då kommer JK (Jonnys så kallade flickvän, ena dagen är de tillsammans och ena dagen inte) ut från sovrummet som ligger längst bort i hallen. Jag förstod då varför Jonny verkade så stressad och att det var ”strul i luften” redan innan vi kom. Det var väl också därför som han ville bli av med mig så forts om möjligt så att han kunde ”lösa” det som var struligt med JK. JK började direkt med att ursäkta sig och sa ”men jag ska ändå gå nu, jag ska gå till pendeln”. Direkt börjar Jonny att hindra henne från att komma fram så att hon kan gå.
Och medan jag väntar på att Yrla ska byta om så står Jonny mer eller mindre som en hök och bevakar henne samtidigt som han försöker hindra JK från att gå. Då ifrågasätter jag Jonny varför han skrev som han gjorde till mig på msn i fredags. Han skrev då en massa som jag skulle ha ”gjort fel” och bland annat att jag skulle ha snackat skit om honom, JK och M till Yrla. Vilket jag absolut inte gör! Och jag frågade även Yrla tidigare under dagen om hon ansåg att jag gjorde det, vilket hon klart och tydligt svarade ”nej” på. Så jag kände att jag ville veta varför han skriver saker som inte har någon sanning i sig. När jag frågar honom så svarar han med ”men var tyst nu”. Jag säger då till honom att han inte kan säga åt mig att jag ska vara tyst. Jag märkte på honom att han blev mer och mer irriterad. Och han förstod väl och skämdes väl också samtidigt över att ha blivit påkommen med att beskylla mig för något som inte är sant.
Jag försökte avsluta det hela när jag märkte att Yrla var klar. Kramade om henne massor och försökte säga hej då utan att själv bryta ihop då jag tyckte att situationen var jobbig.
Jag och JH går ut och sätter oss i bilen. Jag skickar då ett sms till en kompis för att tala om att vi är på väg hem och att det inte gick nå vidare. Ser då i ögonvrån att Yrla öppnar ytterdörren, men att Jonny drar in henne igen och låser dörren. Jag skickar då nästa sms till min pappa, för jag skulle träffa honom när jag kom hem, och tänker att vi ska åka sen. Men då öppnar Yrla dörren igen och står där och är verkligen jätteledsen och ropar på mig. Eftersom jag vet att hon har sett att jag har sett henne i dörren så kan jag inte bara åka därifrån. Mitt hjärta går sönder av att se henne så och jag går dit och kramar om henne och försöker trösta henne. JH sitter kvar i bilen. Jonny har då inte ens märkt att hon har öppnat dörren, men han hör väl mig och förstår då. Han kommer då ut från sovrummet och skriket åt mig ”vad gör du här?! Åk nu!!”. Jag säger som det är, att Yrla öppnade dörren och var ledsen och ropade på mig och att jag inte bara kunde åka. Han fortsätter att skrika åt mig ”men dra nu, åk!”. Jag ber honom att lugna ner sig. JK kommer också fram och säger återigen att hon ska gå och säger till Jonny att han ska låta mig och Yrla få säga hej då. Jonny försöker återigen hindra JK från att gå.
Jonny står nu typ en halvmeter ifrån mig och skriker i mitt ansikte och börjar räkna upp saker med handen, som han då viftar med bara centimeter från mitt ansikte, vilket kändes väldigt hotfullt, och börjar gnälla om att jag var en kvart sen och så vidare. Och visst, jag var lite sen, men så många gånger som jag har fått vänta på honom så tycker jag inte att han har rätt att gnälla på mig om något som har hänt vid några enstaka tillfällen bara. När han håller på med handen så nära mitt ansikte och samtidigt är aggressiv så känner jag att jag inte litar på honom. Jag säger då till honom ”ska du slå mig eller?!”, för det var vad jag kände mig orolig för att det skulle hända. Och innerst inne önskade jag nästan att han skulle göra det bara för att jag skulle få ”konkreta bevis” mot honom. JK fortsätter att säga att hon ska gå. Och då ställer sig Jonny så att hans ansikte hamnar bara centimeter ifrån hennes och typ aggressivt/hotfullt, så upplevde jag det, som så många gånger när jag själv enbart har varit inblandad, säger åt henne att hon ska stanna för att han vill prata med henne. Sen fortsätter han att skrika och skälla på mig. Får hemska flashbacks från tiden då Jonny och jag var tillsammans och mår riktigt dåligt av detta. Litar inte på honom för fem öre när han är i det tillståndet. Känner mig väldigt hotad, även om han inte gör något direkt, så känns hans kroppsspråk hotfullt.
Jag försöker ignorera honom och koncentrera mig på Yrla istället. Kramar om henne och säger att allt kommer att bli bra. Hon klamrar sig fast vid mig. Jag försöker gå därifrån efter en liten stund. Får nästan slita mig loss för att gå. Hon är jätteledsen och det verkligen gör ont i mitt hjärta att lämna henne. Jonny stänger fort dörren och jag hör inifrån hur Yrla gråter och ropar efter mig. Jag sätter mig i bilen och är på väg att åka därifrån. Då hör jag hur Jonny skriker ”håll käften, men kan du hålla tyst”. Jag blir då väldigt orolig att han ska göra något mot Yrla. Jag vet egentligen inte vem han skrek åt, om det var JK eller Yrla. Men det spelar ingen roll för mig, Yrla får uppleva det och jag känner att jag inte kan åka därifrån utan att veta att allt är okej.
Med skräckbilder i huvudet så ringer jag 112. Säger att det är bråk i en lägenhet hos mitt ex och att min dotter finns där. Får prata med polisen och de säger att de ska skicka dit en bil. När jag pratar med de så kommer JK ut. Och när jag lagt på så förflyttar vi oss bort mot parkeringen i området. Sen står jag, JK och JH och pratar lite i väntan på att polisen ska dyka upp.
Polisen kommer och jag pratar med de och försökte så gott jag kunde redogöra för vad som hade hänt. Var väldigt uppriven och blandade ihop lite, men fick nog det mesta rätt. Förklarade att jag var väldigt orolig för Yrla och att jag inte litade på Jonny när han betedde sig så där. När jag berättade att Jonny hindrat JK från att gå därifrån så gick den ena polisen och pratade med henne. När jag pratat klart med den polis som jag pratade med så hade JK gått och den andra polisen stod och pratade med JH.
Jag nämnde ett flertal gånger för poliserna att det kändes ”onödigt” att de kom när allt lugnat ner sig redan. Men att jag samtidigt tyckte att det var skönt att de kom så att de pratade med Jonny också så att han kanske fattar att han inte kan bete sig hur som helst. För alltid, alla andra gånger, så kommer han ju undan med allt han gör och jag är så himla less på det. Han måste förstå att det inte funkar så. Så jag kände att det var väldigt viktigt att sätta en gräns och faktiskt blanda in polisen.
Polisen sa också att de måste anmäla till Soc. Talade om att det gör mig ingenting, jag är ju orolig för hur Yrla har det. Berättade också att Soc redan är inblandade och att det finns en utredning påbörjad.
Klockan var ca 20.30 när vi var färdiga och jag och JH kunde åka därifrån.
Strax efter att jag kommit hem, vid 21.30, så ringer polisen som jag pratade med och han berättar att de blev insläppta av Jonny. Yrla sov när de var där. Och de skulle skriva en anmälan som jag skulle få hem den inom några dagar.
Det var det...
Fick dagen efter, i måndags, veta av Maria att Jonny hade ringt henne för att "gnälla" om mig. Han berättade då att inte bara polisen kom, utan även Socialjouren. Och de hade tydligen anmärkt på att han har det stökigt! Ha, in your face Jonny! Har ALDRIG sett det städat hemma hos Jonny sen vi flyttade isär.
Mäjlade ju även det där till min advokat. Passade på att fråga henne också om hon visste hur lång tid det tar innan Tingsrätten (TR) skickar ut stämningen osv. Hon ringde och kollade med TR som sa att de hade skickat stämningen den 20e (januari). Vilket betyder att Jonny garanterat borde ha fått den. Och även svarat på delgivningen. Men icke, det är ju Jonny det handlar om, varför skulle han bry sig om att göra vad som förväntas av honom!? Det har ju aldrig hänt förut.. Man kan ju tycka att han för en gångs skull borde ta sitt ansvar och visa att han bryr sig, men nej minsann, det kan han ju inte.. utan den förbannade ******* skiter i att svara på delgivningen så att det här ska dra ut på tiden ännu mera. Suck! Men men, innebär ju bara att en delgivningsman sen kommer att leta reda på honom istället. Undrar om han tycker att det är roligare.
Har de senaste dagarna suttit och "läst på" lite på internet om psykopater. Och jag blir mer och mer övertygad om att Jonny är en psykopat. Hans sätt stämmer in läskigt bra på "hur en psykopat beter sig" och "vad som kännetecknar en psykopat". Hrm.. Vad ska man säga..!?
Nä, nu har jag gjort ett sista försök med det här, så nu ska jag "publicera" det här inlägget så att jag kan sova sen. Ska ju lämna bilen hemma imorgon. Tanken var att jag skulle tigga skjuts hem av Jesse. Fast det blev inte så mycket tiggande, för efter lite velande från min sida (om jag skulle lämna bilen eller inte), så sa han att jag ska åka med honom hem och att jag inte har nå val ;) Sötsak!
Natti natti!
Tata
Jävla helvetes jävla fanskap!!
Hade skrivit sååååååååååååååååååååå långt... Och så blev det nå fel och allt bara försvann!
Istället för att jag kände mig "klar" och på gott humör, så är jag nu skitförbannad och det är inte alls läge för att gå och lägga sig..
FAN FAN FAN!!!!!
Arrrrrrrrg!!
Istället för att jag kände mig "klar" och på gott humör, så är jag nu skitförbannad och det är inte alls läge för att gå och lägga sig..
FAN FAN FAN!!!!!
Arrrrrrrrg!!
söndag 24 januari 2010
Titta jag kan också :)
Ännu har jag inte helt glömt hur man hanterar småbarn, trots att det är över fem år sen man hade en liten själv :)I onsdags åkte jag hem till systeryster för att vara lite behjälplig med William nu när Peter har börjat jobba igen. Alla som har eller har haft småbarn vet att det inte alltid är världens enklaste jobb. Man känner sig rätt ofta värdelös och otillräcklig som förälder. Fast det är väl egentligen det sista man är, för man är alltid den bästa föräldern till sitt barn, men ja, inte alltid lätt att komma ihåg sådant...
Var där vid 16-tiden och hann inte mycket mer än komma innanför dörren så fick jag en liten William i famnen. Jag skötte om Willepille medans Sandra åt lite och sen försökte vi fota trollungen lite. Hade ju lovat syster och Peter att jag skulle försöka få till nå bra bilder på den lille. De ville ha att skicka till Peters morfar som fyller år. Och kan väl säga som så, jag gillar att fota (kika gärna på http://xerxa.pixbox.se/), men jag är inte van att fota människor och framför allt inte små barn som inte gör som man säger :D Men försökte i alla fall och fick väl till några bilder som blev bra.
Det var tydligen jobbigt att leka fotomodell, för sen blev William trött. Sandra passade då på att duscha. Och bara sekunder senare så somnade han i min famn (bilden). La ner honom i soffan och plågade honom med lite fler bilder :P
När han sen vaknade var han dock hungrig, så då blev det till att mata lite. Tiden gick snabbt. Vid 18.30 började jag fundera på att ta mig hemåt eftersom Peter ändå var på väg hem. Men tänkte att jag skulle stanna tills han hunnit hem i alla fall.
Men så mellan ca 16-19 var jag en alldeles utomordentlig barnvakt. Han var inte särskilt gnällig alls. Visst att man typ inte fick sitta ner, för då blev han lite kinkig, men ställde man sig upp och gick runt lite så gick det ju hur bra som helst :D
Efter barnvakteriet så unnade jag mig (och bjöd med Jonas) en pizza på Islandstorget... Mums!!
Nu har jag lovat Yrla att leka affär, så måste göra det lite snabbt innan det är dags att gå ner och rensa bakluckan på vrålåket så att vi kan åka och köpa de där däcken. Kanske kanske att syster får besök idag igen om de är hemma. Däcken ska nämligen inhandlas i Söderberga och det är ju bara ett stenkast (om man är stark och kastar långt ;)) ifrån systeryster.
Tack finaste Jesse för lånet ;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
