Psykbryt!!!

Känns lite "lustigt" att sitta och skriva om "hur dåligt jag mår" när jag ikväll faktiskt mår helt okej. Hehe! Men så har det inte alltid varit. Nej nej, bli inte rädda nu, jag tänkte inte dra hela mitt livs historia. Jag tänkte bara på de senaste dagarna *ler lite granna*
De senaste tre dagarna har mina eftermiddagar/kvällar hemma enbart varit skrik och panik. Och jag vet inte riktigt vad det är som händer med mig. Eller jo, jag har ju mina aningar och så där, men... Att förklara hur jag fungerar är omöjligt ;) Men största anledningen just nu är nog min "diet". Började ju med Cambridge-kuren förra torsdagen. Har alltså klarat mig igenom åtta dagar nu. MEN.. det är inte det lättaste. Det är i alla fall ät/drickbart. Men avsaknaden av riktig mat är jobbig som fan, rent ut sagt. Har till och med haft mardrömmar om att jag ätit och sen spytt upp det för att det inte ska räknas som att jag har ätit. Sjukt ju! Och jag tror att just det är en väldigt stor del till hur jag mått senaste dagarna. Jag saknar att kunna äta vad jag vill när jag vill.. Eller ja, inte riktigt det heller.. Men saknar att inte kunna äta. Och helt otroligt så är det nyttig mat som jag är sugen på. Känner mig inte alls intresserad av att svulla i onyttigheter. Och det gör det nästan ännu jobbigare. Att jag är sugen och vill äta nyttig mat, men får inte. Gah!!
Det finns ju visserligen två olika sätt att använda sig av Cambridge på. Antingen så kör man som jag gör "ren kur" och äter då BARA soppor/"shakes" tre gånger om dagen. Eller så kör man "kombinerad kur" och då äter man likadant, men lägger till ett mål riktig mat enligt tallriksmodellen. Och de som jag har pratat med om det här, om att jag mår dåligt och bara tänker på mat, säger "ja, men det är väl bara att köra på kombinerad kur då?!". Men det är inte så enkelt. Det känns lockande, samtidigt som det känns sååå fel. Kan inte riktigt förklara varför. Men det är oväsentligt i alla fall...
Jag borde vara glad.. På mindre än en vecka hade jag gått ner 3,5kg tack vare detta. Och jag har köpt "pulver" för två veckor till. Kommer jag stå ut!??! Jag hoppas verkligen det. Jag är ju otroligt less på min kropp. Så jag hoppas att detta kan ge mig en push att verkligen ta tag i mig själv. Samtidigt så gnager det i bakhuvudet "varför skulle jag lyckas nu när jag så många gånger tidigare har misslyckats?".

Nåväl, detta var väl långt ifrån allt jag tänkte skriva.. men orkar inte med det här just nu.. Har mått bra idag och vill inte deppa ner mig genom att sitta och tänka på det här.
Kommer mer uppdatering en annan dag.

*tata*