Polishjälp

(Jag gör ett nytt försök med inlägget som gick åt helvete)

Har sedan i söndags funderat på om jag ska lägga ut söndagens händelser här eller inte.. Vad som hände när jag skulle lämna Yrla hos Jonny.
Men jag har väl mer eller mindre bestämt mig nu för att lägga ut det här. Det känns som att det kvittar.
Jag skrev ner det hela i ett word-dokument. Mest för min egen skull. Men även för att kunna mäjla till min advokat och berätta vad som hänt. Så jag kopierar in det här bara och ändrar lite..
Here it comes:


Söndag 24 januari 2010
Jag, Yrla och JH (en kompis till mig) kommer till Jonny ca 19.15. Parkerar precis utanför Jonnys dörr. Jag ringer på och efter en stund så öppnar Jonny. Han verkar jättestressad och säger till Yrla ”säg hej då till mamma nu och kom in”. Han verkar försöka stänga ute mig och inte vilja att jag ska komma in. Alltid annars så brukar jag få komma in i hallen och vänta på att Yrla har klätt av sig ytterkläderna och sen säga hej då ordentligt. Och självklart ville jag göra det även nu, jag skulle ju inte träffa henne förrän om två veckor igen. Men han var otålig och stressad och jag sa det åt honom ”lugna ner dig, låt mig få säga hej då ordentligt”. ”Det kunde du ju ha gjort innan” svarar han då. Säger åt honom att sluta. Då säger han ”ja, men det är väl bara att säga hej då och gå sen”. Jag talar då om för honom att Yrla har kläder på sig som jag vill ha med hem. Jag brukar oftast försöka hinna få henne att byta om innan vi åker till Jonny, för att hon ska slippa göra det hos honom eftersom jag vill att hon har de kläder som hon har hos mig kvar där, men det hanns inte riktigt med idag. Jag ber att hon ska få byta om först innan jag går. Då säger han ”jaha, men jag är upptagen” och försöker få mig att gå. Jag svarar då ”men gå och var upptagen då så kan vi klara det här själva”.
Då kommer JK (Jonnys så kallade flickvän, ena dagen är de tillsammans och ena dagen inte) ut från sovrummet som ligger längst bort i hallen. Jag förstod då varför Jonny verkade så stressad och att det var ”strul i luften” redan innan vi kom. Det var väl också därför som han ville bli av med mig så forts om möjligt så att han kunde ”lösa” det som var struligt med JK. JK började direkt med att ursäkta sig och sa ”men jag ska ändå gå nu, jag ska gå till pendeln”. Direkt börjar Jonny att hindra henne från att komma fram så att hon kan gå.
Och medan jag väntar på att Yrla ska byta om så står Jonny mer eller mindre som en hök och bevakar henne samtidigt som han försöker hindra JK från att gå. Då ifrågasätter jag Jonny varför han skrev som han gjorde till mig på msn i fredags. Han skrev då en massa som jag skulle ha ”gjort fel” och bland annat att jag skulle ha snackat skit om honom, JK och M till Yrla. Vilket jag absolut inte gör! Och jag frågade även Yrla tidigare under dagen om hon ansåg att jag gjorde det, vilket hon klart och tydligt svarade ”nej” på. Så jag kände att jag ville veta varför han skriver saker som inte har någon sanning i sig. När jag frågar honom så svarar han med ”men var tyst nu”. Jag säger då till honom att han inte kan säga åt mig att jag ska vara tyst. Jag märkte på honom att han blev mer och mer irriterad. Och han förstod väl och skämdes väl också samtidigt över att ha blivit påkommen med att beskylla mig för något som inte är sant.
Jag försökte avsluta det hela när jag märkte att Yrla var klar. Kramade om henne massor och försökte säga hej då utan att själv bryta ihop då jag tyckte att situationen var jobbig.
Jag och JH går ut och sätter oss i bilen. Jag skickar då ett sms till en kompis för att tala om att vi är på väg hem och att det inte gick nå vidare. Ser då i ögonvrån att Yrla öppnar ytterdörren, men att Jonny drar in henne igen och låser dörren. Jag skickar då nästa sms till min pappa, för jag skulle träffa honom när jag kom hem, och tänker att vi ska åka sen. Men då öppnar Yrla dörren igen och står där och är verkligen jätteledsen och ropar på mig. Eftersom jag vet att hon har sett att jag har sett henne i dörren så kan jag inte bara åka därifrån. Mitt hjärta går sönder av att se henne så och jag går dit och kramar om henne och försöker trösta henne. JH sitter kvar i bilen. Jonny har då inte ens märkt att hon har öppnat dörren, men han hör väl mig och förstår då. Han kommer då ut från sovrummet och skriket åt mig ”vad gör du här?! Åk nu!!”. Jag säger som det är, att Yrla öppnade dörren och var ledsen och ropade på mig och att jag inte bara kunde åka. Han fortsätter att skrika åt mig ”men dra nu, åk!”. Jag ber honom att lugna ner sig. JK kommer också fram och säger återigen att hon ska gå och säger till Jonny att han ska låta mig och Yrla få säga hej då. Jonny försöker återigen hindra JK från att gå.
Jonny står nu typ en halvmeter ifrån mig och skriker i mitt ansikte och börjar räkna upp saker med handen, som han då viftar med bara centimeter från mitt ansikte, vilket kändes väldigt hotfullt, och börjar gnälla om att jag var en kvart sen och så vidare. Och visst, jag var lite sen, men så många gånger som jag har fått vänta på honom så tycker jag inte att han har rätt att gnälla på mig om något som har hänt vid några enstaka tillfällen bara. När han håller på med handen så nära mitt ansikte och samtidigt är aggressiv så känner jag att jag inte litar på honom. Jag säger då till honom ”ska du slå mig eller?!”, för det var vad jag kände mig orolig för att det skulle hända. Och innerst inne önskade jag nästan att han skulle göra det bara för att jag skulle få ”konkreta bevis” mot honom. JK fortsätter att säga att hon ska gå. Och då ställer sig Jonny så att hans ansikte hamnar bara centimeter ifrån hennes och typ aggressivt/hotfullt, så upplevde jag det, som så många gånger när jag själv enbart har varit inblandad, säger åt henne att hon ska stanna för att han vill prata med henne. Sen fortsätter han att skrika och skälla på mig. Får hemska flashbacks från tiden då Jonny och jag var tillsammans och mår riktigt dåligt av detta. Litar inte på honom för fem öre när han är i det tillståndet. Känner mig väldigt hotad, även om han inte gör något direkt, så känns hans kroppsspråk hotfullt.
Jag försöker ignorera honom och koncentrera mig på Yrla istället. Kramar om henne och säger att allt kommer att bli bra. Hon klamrar sig fast vid mig. Jag försöker gå därifrån efter en liten stund. Får nästan slita mig loss för att gå. Hon är jätteledsen och det verkligen gör ont i mitt hjärta att lämna henne. Jonny stänger fort dörren och jag hör inifrån hur Yrla gråter och ropar efter mig. Jag sätter mig i bilen och är på väg att åka därifrån. Då hör jag hur Jonny skriker ”håll käften, men kan du hålla tyst”. Jag blir då väldigt orolig att han ska göra något mot Yrla. Jag vet egentligen inte vem han skrek åt, om det var JK eller Yrla. Men det spelar ingen roll för mig, Yrla får uppleva det och jag känner att jag inte kan åka därifrån utan att veta att allt är okej.
Med skräckbilder i huvudet så ringer jag 112. Säger att det är bråk i en lägenhet hos mitt ex och att min dotter finns där. Får prata med polisen och de säger att de ska skicka dit en bil. När jag pratar med de så kommer JK ut. Och när jag lagt på så förflyttar vi oss bort mot parkeringen i området. Sen står jag, JK och JH och pratar lite i väntan på att polisen ska dyka upp.
Polisen kommer och jag pratar med de och försökte så gott jag kunde redogöra för vad som hade hänt. Var väldigt uppriven och blandade ihop lite, men fick nog det mesta rätt. Förklarade att jag var väldigt orolig för Yrla och att jag inte litade på Jonny när han betedde sig så där. När jag berättade att Jonny hindrat JK från att gå därifrån så gick den ena polisen och pratade med henne. När jag pratat klart med den polis som jag pratade med så hade JK gått och den andra polisen stod och pratade med JH.
Jag nämnde ett flertal gånger för poliserna att det kändes ”onödigt” att de kom när allt lugnat ner sig redan. Men att jag samtidigt tyckte att det var skönt att de kom så att de pratade med Jonny också så att han kanske fattar att han inte kan bete sig hur som helst. För alltid, alla andra gånger, så kommer han ju undan med allt han gör och jag är så himla less på det. Han måste förstå att det inte funkar så. Så jag kände att det var väldigt viktigt att sätta en gräns och faktiskt blanda in polisen.
Polisen sa också att de måste anmäla till Soc. Talade om att det gör mig ingenting, jag är ju orolig för hur Yrla har det. Berättade också att Soc redan är inblandade och att det finns en utredning påbörjad.
Klockan var ca 20.30 när vi var färdiga och jag och JH kunde åka därifrån.
Strax efter att jag kommit hem, vid 21.30, så ringer polisen som jag pratade med och han berättar att de blev insläppta av Jonny. Yrla sov när de var där. Och de skulle skriva en anmälan som jag skulle få hem den inom några dagar.


Det var det...
Fick dagen efter, i måndags, veta av Maria att Jonny hade ringt henne för att "gnälla" om mig. Han berättade då att inte bara polisen kom, utan även Socialjouren. Och de hade tydligen anmärkt på att han har det stökigt! Ha, in your face Jonny! Har ALDRIG sett det städat hemma hos Jonny sen vi flyttade isär.

Mäjlade ju även det där till min advokat. Passade på att fråga henne också om hon visste hur lång tid det tar innan Tingsrätten (TR) skickar ut stämningen osv. Hon ringde och kollade med TR som sa att de hade skickat stämningen den 20e (januari). Vilket betyder att Jonny garanterat borde ha fått den. Och även svarat på delgivningen. Men icke, det är ju Jonny det handlar om, varför skulle han bry sig om att göra vad som förväntas av honom!? Det har ju aldrig hänt förut.. Man kan ju tycka att han för en gångs skull borde ta sitt ansvar och visa att han bryr sig, men nej minsann, det kan han ju inte.. utan den förbannade ******* skiter i att svara på delgivningen så att det här ska dra ut på tiden ännu mera. Suck! Men men, innebär ju bara att en delgivningsman sen kommer att leta reda på honom istället. Undrar om han tycker att det är roligare.

Har de senaste dagarna suttit och "läst på" lite på internet om psykopater. Och jag blir mer och mer övertygad om att Jonny är en psykopat. Hans sätt stämmer in läskigt bra på "hur en psykopat beter sig" och "vad som kännetecknar en psykopat". Hrm.. Vad ska man säga..!?

Nä, nu har jag gjort ett sista försök med det här, så nu ska jag "publicera" det här inlägget så att jag kan sova sen. Ska ju lämna bilen hemma imorgon. Tanken var att jag skulle tigga skjuts hem av Jesse. Fast det blev inte så mycket tiggande, för efter lite velande från min sida (om jag skulle lämna bilen eller inte), så sa han att jag ska åka med honom hem och att jag inte har nå val ;) Sötsak!

Natti natti!
Tata